Sila mygg och svälja kameler
Oavsett om man tycker att klimatfrågan så måste man medge att SvD.se skriver stor komik om hur man grillar miljövänligt. Vad jag frågar mig är dock om de menar allvar eller om det driver med hela debatten? Sorgligt nog menar de nog allvar - omedvetna om tankar kring saker som cost-efficiency.
I Indien kan ingen höra dig skrika?
Så ligger jag alltså i min sjuksäng i Delhi och knappar i godan ro utan minsta tanke på att någon (förutom kanske Hannah och Clara då) ska se vad jag skriver. Så fel man kan! Redan andra inlägget blir kommenterat och till på köpet av Sofia, som jag länkade till som en av bloggare jag helst läser i förra inlägget. Jag antar att det var själva länken som gjorde det... (Sofia, för jag vågar nästan anta att du läser också detta, du får gärna berätta hur det gick till!)
Detta lilla rookie mistake är i och för sig en ganska tydlig illustration över hur vanskligt det faktiskt kan vara att blogga. Jag har ju ännu inte ens skrivit något som är särskilt intressant att läsa och redan uppmärksammas det. Inte konstigt att Bringeus, som jag nämnde tidigare, blev uppmärksammad. Han skrev ju faktiskt något som folk (uppenbarligen) var "intresserade" av. Men det kanske är det som är grejen... Hur kul är det egentligen att skriva för ett totalt mörker? Det kanske är diskussioner med läsare som lockar (eller kanske nästan förpliktigar) till att skriva igen och igen (och igen).
För att faktiskt svara på kommentaren: Ja, jag inser (något snopet) att jag genom att inte skriva något utan istället bara skriva om att jag ska skriva förstås drar upp förväntningarna (även om jag ju inte trodde att det fanns någon vars förväntningar kunde dras upp). Vi får se hur jag lever upp till dessa... Eventuellt dröjer det dock innan det visar sig. Jag är i Indien och Delhi framtill mitten av juni och (när jag inte är sjuk) är det tänkt att jag ska arbeta. På fritiden kommer jag nog mest att umgås med Clara, men tanken är väl att jag skulle hålla mig själv sällskap med bloggen när hon åker tillbaka till Sverige. Sen efter den mjukstarten tror jag nog att det kommer att tugga på lite av sig självt.
Den som väntar får se!
P.S. Till dess att det dyker upp något här kan den intresserade med fördel läsa NewDelhibloggen (tidigare Bangkokbloggen) där Clara och jag berättar om vad vi gör på vår resa ute i världen.
Men vad skriver man egentligen?
Jag insåg just att det förra inlägget kanske snarare behandlade frågan "Ska man egentligen blogga?" snarare än den jag menade att det skulle behandla (nämligen "Vad skriver man egentligen?"). Alltså, vad skriver man egentligen? Ja, själv tycker jag ju om att läsa bloggar om politik, ekonomi eller olika andra intressen. Vad tillför jag en sådan diskussion? För tillfället läser jag inte särskilt mycket facklitteratur eller dagstidningar. Landsflykten (och de otroligt långsamma internetförbindelserna till främst DN och SvD) har gjort att det mestadels blivit bloggar sedan i november.
Fast jag kanske redan har bestämt ungefär vad jag hoppas skriva om? Underrubriken "Fredrik lever, lär, tycker, och tänker" är väl ganska talande? Det handlar om vardagsbetraktelser, -lärdomar och om något slags sökande. Någon annanstans har jag skrivit att jag brottas med min ideologiska hemvist och söker hitta hur man argumenterar för/omprövar den.
Vän av ordning kanske frågar sig om jag inte redan i huvudrubriken bestämmer mig för vad det är jag vill skriva om. Men, nej - "Responding to Incentives" (eller på svenska något i stil med "Att svara till incitamentsstrukturer") är ett någorlunda tomt uttryck som låter fint. Jag skriver "någorlunda" eftersom det ändå måste betraktas som någon form av varubeskrivning i och med att det är taget ur ett mikroekonomisk vokabulär och därigenom skvallrar lite om vad jag är för en filur egentligen. För det är ju precis vad jag är - mikroekonom alltså. Visserligen har jag inte ens tagit min examen än, men är icke desto mindre skolad vid Handelshögskolan i Stockholm av hjältar såsom Wärneryd och Ellingsen.
Vad skriver man egentligen?
Ja, vad skriver man egentligen? Just nu borde man säkert inte skriva något alls. Eller rättare sagt, jag borde inte skriva något alls. Detta eftersom klockan inte ens är sju på morgonen här i Delhi och Clara (liksom jag sjuk och i behov av sömn) sover här intill och kanske skulle kunna väckas av alltför ivriga knapptryckningar. Fast nu kanske inte "ivriga" är ordet jag skulle använda för att beskriva mina knapptryckningar. Snarare "trevande" eller kanske rentav "tvekande".
Men jag tror ändå på det här med att blogga. Jag föreställer mig att man utvecklar sitt skrivande och kanske rentav vässar sitt tänkande. Man blir (som bekant) bra på det man övar på. Och vill man bli bra på att skriva och föra fram eller diskutera idéer så är det väl precis vad man borde göra? Som det är nu känns det mest som att jag slänger allt intressant jag läser på Niklas utan att konstruera några riktiga resonemang kring det jag läser. Också Niklas har ju uttryckt besvär kring att producera text.
Svårigheterna i att producera text härrör nog till att jag är rädd för att behöva stå för något. Men, även om filmen kanske inte var den bästa så känner jag ändå att det ligger mycket i dess tagline: "If you don't STAND for something, you might FALL for anything." Eller nja, kanske inte. Men, lite karaktärsdanande känner jag ändå att det är viktigt att faktiskt stå för något. Sen så är ju bloggosfären fylld av folk som uttalar sig om saker de faktiskt inte vet något om, vilket kan bli ganska pinsamt. Fast om man har läsare som inte är helt dumma i huvudet och inte bara hejar på alla dumheter man skriver, vilket många unga bloggare verkar ha, så hoppas man ju att man blir rättad i kommentarsfältet. Där är ju Wordpress bättre än Blogger, eftersom det där står i rss-flödet hur många som kommenterat ett visst inlägg, vilket gör att folk märker kommentarer fortare. Men, skulle jag få så många eller bara så kloka läsare?
Vidare har vi integritetsfrågan. Vill jag att folk ska veta att det är jag som skriver? Som det är nu skriver jag bara i mitt förnamn samtidigt som jag har mitt fotografi här intill, vilket borde göra att läsare som jag känner vet precis vem jag är medan andra bara känner mig som just Fredrik. Men, som en någorlunda van internetanvändare så vet jag ju att det knappast går att vara säker på att få vara någorlunda anonym bara genom det. Dels skulle det säkert gå att lista ut mer precist vem undertecknad är bara genom att läsa vad jag skriver och dels så finns ju alltid risken att någon jag känner tipsar en tredje part om bloggen och nämner mitt namn. Man kan inte annat än tycka synd om Bringéus. (Eller man kan det visst, men jag kan det inte.)
Hursomhelst så är det kanske inte helt optimalt att skriva om var man jobbar, eller i alla fall inte skriva tveksamma saker om sin arbetsplats. Blir så trist om skulle råka bli sparkad och kanske stå utan lön... Fast det kanske beror lite på var man jobbar...
Wordpress?
Visserligen så börjar det sakteliga bli ganska uppenbart att du skjuter upp det här med att faktiskt skriva någonting på den här bloggen till förmån för att bara pilla med dess utseende och funktioner... Men! Vad sägs om att byta till Wordpress? Urban på Uppkopplat skriver en (ganska euforisk) hyllning till verktyget där han påtalar dess många fördelar. Och hans "tema" ser ju ganska tjusigt ut. Får se hur mycket man kan redigera innan man måste börja betala...